Mänskliga förbund (09.07.04) 11.05.18
Från Josua, kapitel 9.
I Josua 9 läser vi om hur gibeoniterna kunde lura israeliterna att ingå ett förbund med dem, och anledningen var att de inte bad Herren om vägledning (Jos 9:14). Guds plan var att gibeoniterna vid sidan av de övriga främmande stammar av det förlovade landet skulle bli förstörda, men i stället ingick de ett förbund som gjorde det omöjligt för israeliterna att förstöra dem. Detta förbund resulterade senare i en massa problem för Israel, inklusive tre års torka (2 Sam. 21). Här kommer uttrycket "antagande är mor till alla misstag" till sin fulla rätt.
Detta är en tid då "Han avsätter kungar och insätter kungar" (Dan. 2:21). Gamla allianser / förbund dör och nya skapas, men inte varje förbund är av Herren. Detta är vad jag hörde Anden berätta för mig:
"Detta är dagar av nya allianser. Jag kommer att stödja och välsigna alla allianser, men tillåt mig att skapa dem efter mina egna planer och syften, för det är fred jag önskar för dig och inte förstörelse. Sök min visdom och mitt råd i allt och jag kommer att ge dem, sök och ni skall finna."
Hur ska vi då kunna veta vilket förbund som är sant och falskt? Först och främst genom att fråga just Honom. Som en del av att det finns två andra viktiga nycklar.
”Att vara” eller ”att göra”?
Det moderna samhället handlar om att göra, men vi känner en Gud som heter ”Jag är”, och inte ”Jag kommer att vara” eller ”Jag var”. Med andra ord; vi är kallade att vara som Han är, att existera. Det kan bara ske genom en process av tro (växande genom handlingar, agerande i tro) och förmåga att vila i stadiet av maktlöshet, för det är den plats där Guds makt uppenbaras (2 Kor.12:9). Om vi nu lever från denna plats av existerande, kommer de val vi gör knappast att vara utslag av, eller födas ur, antagande, för våra hjärtan är redan på samma våglängd som Himlen.
Att ”tillhöra” eller att ”vara kallad”?
Tillhör gör man främst genom hjärtat, men en kallelse kommer från Anden. Många kristna tenderar att blanda dessa två samman, och frustration och turbulens verkar ofta bli en följdverkan. För om vi bara känner en samhörighet med en grupp eller en person, som i sig själv lätt kan bli väldigt kortlivad då känslor och till och med vårt kött kan blandas in, missar vi målet. Men när vi rör oss i en kallelse följer Guds försörjning. En profetisk bild av detta är två pusselbitar som passar, men efter en tid kan gnaga mot varandra. Istället för kallelsens väg, där Guds försörjning (nåden) och Jesu blod är materialet mellan de två pusselbitarna, något som speciellt kännetecknar en kallelse.
I Jesus
Thonni Josef Groth
Human covenants (04.07.09) 18.05.11
From the book of Joshua, chapter 9.
In Joshua 9 we read about how the Gibeonites where able to deceive the Israelites into making a covenant with them, and the reason was that they didn’t ask the Lord for direction (Jos 9:14). Gods plan was that the Gibeonites alongside the other foreign tribes of the Promised Land should be destroyed, but instead they made a covenant that made it impossible for the Israelites to destroy them. This covenant resulted later in a lot of trouble for Israel, including a three year drought (2.Sam 21). It is here the expression that “Presumption is the mother of all mistakes” is put in to its true contexts.
This is a time where “He removes kings and sets up kings” (Dan 2:21). As that happens old alliances / covenants die and new are created, but not every covenant is of the Lord.
This is what I Heard the Spirit tell me.
“These are days of new alliances. I will support and bless all alliances, but let and allow me to create the ones after my own plans and purposes, for it is peace I wish for you and not destruction. Seek my wisdom and counsel in all and I will give them, seek and you will find.”
How are we then able to find out which is a true covenant and which is false? First of all by just asking him. As a part of that there are two other important keys.
To be or to do?
Modern society is all about doing, but we know a God who is called “I Am”, and not “I will be” or “I was”. In other words we are called to be like He is, to exist. That only happens through the process of faith (growing through action; acting in faith) and the ability to rest in the state of powerlessness for that is the place where Gods power is revealed (2.Cor 12:9). Now if we flow from this place of existing, the choices we make will unlikely become rash or born out of presumption, for our hearts are already on the same wavelength as Heaven.
To belong or to be called?
To belong happens primarily through the heart, but a calling comes by the Spirit. Many Christians tend to blend these two together and frustration and turbulence seems always to follow. For if we only feel a belonging with a group or a person, that in itself can easily become very short lived, as emotions and even the flesh can interfere, we miss the mark. But when we move on a calling, Gods provision always follows. A prophetic picture of this is two puzzle peaces that fit, but after a time can grind towards each other. Instead of the path of the calling, where the provision (grace) and the blood of Jesus is the material between the two parts of the puzzle, something that is a specially characteristic of a calling.
In Jesus
Thonni Josef Groth